Goda beslut och tillförlitliga råd måste bygga på solid vetenskaplig forskning.
Den här sidan sammanfattar några av de viktigaste studierna kring varroaresistens.
Du kan ta del av varje studie genom att klicka på länken och ladda ner pdf-n.
(Artiklarna är skriven på engelska men kan kopieras och översättas online med hjälp av AI)
Artiklerna delas i de följande ämnes område:
-1. Hur resistens uppstår (genetik & evolution)
-2. Vilka beteenden ger resistens (recapping & hygieniskt beteende)
-3.Virusdynamik i resistenta populationer
-4.Vad biodlare gör i praktiken
-5.Vilda populationer och naturlig selektion
1. Hur resistens uppstår (genetik & evolution)
Oddie, Dahle & Neumann (2018). Rapid parallel evolution overcomes global honey bee parasite.
Visar att geografiskt separerade bipopulationer kan utveckla Varroaresistens genom snabb parallell evolution. Naturligt urval utan behandling leder till minskad kvalsterreproduktion och stabil överlevnad. Liknande mekanismer uppstod oberoende, vilket tyder på förutsägbara evolutionära vägar. Studien stödjer avel baserad på naturlig selektion och befintlig genetisk variation.
Grindrod & Martin (2021). Parallel evolution of Varroa resistance in honey bees.
Identifierar gemensamma resistensmekanismer i olika världsdelar, särskilt recapping och reducerad kvalsterfertilitet. Resultaten visar att evolutionen begränsas av kvalstrets biologi och följer liknande funktionella lösningar. Ger praktiskt stöd för att selektera mätbara beteenden snarare än enbart överlevnad
Martin et al. (2024). Resistance to Varroa destructor is a trait mainly transmitted by the queen and not via worker learning.
Visar att resistens huvudsakligen är genetiskt överförd via drottningen och inte genom inlärning hos arbetare. Egenskaper kvarstår även vid omplacering av bin. Studien betonar vikten av drottningavel för långsiktig resistens.
Le Conte et al. (2020). Geographical distribution and selection of European honeybees resistant to Varroa.
Analyserar hur resistens är geografiskt fördelad i Europa. Visar att naturligt urval, miljö och biodlingspraxis samverkar. Resistens framstår som en ekologisk process formad av både naturlig och mänsklig selektion
2. Vilka beteenden ger resistens (Recapping & hygieniskt beteende)
Martin et al. (2019). Varroa destructor reproduction and cell re-capping in mite-resistant populations.
Kopplar recapping till minskad kvalsterreproduktion. Genom att störa reproduktionscykeln minskar fertila honor. Även små beteendeförändringar får stora effekter på kvalsterpopulationen. Recapping är en tydlig och selekterbar resistensegenskap.
Grindrod & Martin (2021). Spatial distribution of recapping behaviour.
Visar att recapping klustras kring infekterade celler snarare än sker slumpmässigt. Tyder på lokal identifiering av infektion, sannolikt via kemiska signaler. Ger insikt i hur kollektiva försvar fungerar.
Hawkins & Martin (2021). Elevated recapping behaviour and reduced Varroa reproduction (UK).
Dokumenterar naturligt resistenta populationer i Storbritannien med ökad recapping och minskad kvalsterfertilitet. Visar att resistens kan utvecklas utan organiserade avelsprogram.
Luis et al. (2022). Recapping and mite removal behaviour in Cuba.
Visar att kubanska bin kombinerar recapping och aktiv kvalsterborttagning. Flera samverkande beteenden skapar stabil resistens i stor skala.
Mondet et al. (2021). Chemical detection triggers honey bee defense. https://www.nature.com/articles/s41589-020-00720-3
Identifierar kemiska signaler från infekterat yngel som utlöser försvarsbeteende. Kopplar molekylära mekanismer till selektiv cellöppning och hygieniskt beteende.
Grindrod & Martin (2023). Varroa resistance in Apis cerana: A review.
Sammanfattar hur Apis cerana naturligt kontrollerar kvalster genom evolutionärt utvecklade försvar. Ger jämförande perspektiv och inspiration för resistensstrategier hos Apis mellifera.
Till toppen
3. Virusdynamik i resistenta populationer
Posada-Florez et al. (2021). Pupal cannibalism contributes to the spread of deformed wing virus.
Visar att hygieniskt beteende kan bidra till spridning av DWV genom konsumtion av infekterat yngel. Understryker komplex balans mellan kvalsterkontroll och virusdynamik.
Souza et al. (2021). Deformed wing virus prevalence and load in South Africa.
Visar att vissa populationer kan bära virus med lägre patogen effekt. Tyder på samutveckling mellan virus och värd och möjlig långsiktig stabilitet.
4. Vad biodlare gör i praktiken
Valentine & Martin (2023). A survey of UK beekeepers’ Varroa treatment habits.
Visar stor variation i behandlingsstrategier och hur dessa påverkar selektionstrycket. Belyser konflikten mellan kortsiktig kontroll och långsiktig resistens.
Brook. (2024) Varroa treatment-free colony losses in the European honey bee: A review.
Sammanfattar forskning om behandlingsfri biodling. Initiala förluster följs ofta av stabilisering genom selektion. Ger realistisk bild av risk och potential.
Till toppen
5. Vilda populationer och naturlig selektion
Visick & Ratnieks (2023). Ancient and veteran trees as nest sites for wild-living honey bee colonies.
Visar att vilda kolonier i gamla träd fungerar som naturliga selektionsmiljöer. Dessa kan vara genetiska reservoarer för resistens och ger viktig ekologisk kontext.
Till toppen